Göteborg-Kristianstad-Köpenhamn-Kristianstad-Göteborg
Jag har återupptäckt mina högstadieband som Håkan och Broder Daniel, förstår mer och mer deras texter och finner mig själv på samma rotlösa plats som de gjorde. Även om jag börjar inse att Håkan är lite av en knarkare så känner jag samma, ge mig något som tar mig någonstans. Det är som alla runt om mig flyger iväg men jag är kvar på samma plats. Alla vägar jag vill ta finns inte. Kanske är jag sådär vårdeprimerad som det stod om i metron förra veckan.
I watch the days go by while life is on standby.