Tre skivor
Kategori: la musique
Ibland när man desperat letar efter ny musik kan man finna band som man lyssnat på någon enstaka låt av, Little Joy var ett sådan. Förra året lyssnade jag igenom hela skivan och upptäckte att min favorit i The strokes, trummisen Fabrizio Moretti var en av medlemarna. Tillsammans med Rodrigo Amarante (Los Hermanos) och Binki Shapiro (som släppte en skiva med Adam Green detta året) släppte han en självbetitlad platta år 2008. De blandar sina latinamerikanska rötter med distad sång, stämmor och glada melodier kombinerat med lugnet som Binki skapar i låtar som Don't Watch Me Dance. Egentligen finns det ett visst lugn i alla deras låtar likt en siesta och det är kanske därför de är så behagliga att lyssna på.
Jag kom ihåg när jag fann The Kills i den första Nylon-tidningen jag köpte i sjuan och inte så långt efter det började jag och min syster lyssna på dem. När Emma skulle ge Midnight Boom som present passade vi båda på att ladda in den i ipoden och jag var fast. Jamie Hince på en distad gitarr passa så perfekt med Alison Mossharts röst och deras simpla trumslag. De kan göra allt från låtar som Cheap and Cheerfull och lugnare men lika träffsäkra Goodnight Bad Morning och Black Ballon. Fyra år senare är den lika fantastiskt och jag kallar fortfarande Emma My little tomato och hon mig My little Hurricano från refrängen i Last Day of Magic.
Animal Collectives album med ett av de svåraste namnen är på min topp 5 musikfynd 2012 (tillsammans med Masshysteri och Iceage). Jag vet inte riktigt varför jag fastnade för dem just förra året eftersom jag lyssnat på dem innan. Men förutom klassikerna Brother Sport, My Girls, Purple Bottle och Fireworks började jag lyssna på Lion In a Coma och Summertime Clothes. Efter att jag tagit mig igenom deras album insåg jag vilket mästerverk Merriweather Post Pavilion är, från introlåten In The Flowers med de mystiska elektroniska havsljud och snabba trummor till sista låten. Med låten Bluish fylls man av känslan att vara förälskad, medan man kan dans-sjunga till Lion In a Coma och Brother Sport. Efter att ha nämnt inprincip nästan alla låtar kan jag säga att deras rythm-kombinationer, stämmor, texter, djungelljud, elektroniska ljud, allt gör skivan bajsbra helt enkelt.
