MRIMTTSSON

London calling

Kategori:

 
Här sitter jag som den lilla spättan jag är, rödflammig och svartklädd helt ovetande matchande min kaffekopp. Vädret är skitdåligt, men det gör inget för jag kan ändå inte gå ut eftersom jag måste:
- Skriva engelskt CV på engelskt vis
- Kopiera a hell of massa cvs
- Fetta in min trogna doc's så de kan fortsätta vara mina dedikerade följeslagare
- Packa ner mina kläder och framförällt klara att välja ut vad jag ska ta med.
- Böcker, Pennor, målargrejer ska också med.
- Ta en sista kopp te med mitt t-landa crew (eller så dricker vi upp mina 5 öl).
- Måste tvätt också och komma på vad som behövs köpas på maxi before I leave.
Hm... Hade inte tänkt skriva allt jag behöver göra, även om det är mer. Jaja what evzzzz. Jag flyttar ju om mindre än 24 h så folk får allt ta't.
 
Andra saker som hänt är att jag upptäckt en jättegod köp pizza som jag utlovade Oskar att få smaka en torsdags han var här. Men jag hade glömt nycklarna så vi köpte glass och betraktade 13-åringar som fiskade och skrek av glädje i den ljusaste av den ljusaste skrikfalsett. Good times huh?! 
Sen åt jag pizzan när jag kom hem. Mycket god, 5/5.
 
 
 
 
WOW så god att man kan äta den utan händer!
 
Tänk förra året vid denna tiden så hade jag varit hemma från NY i en vecka och skulle med mitt nya solblekta hår gå ut det sista året i skolan. En sådan skillnad. Jag har tänkte en del på hur konstigt förändring det är när man inte har någon skyldighet att gå i skolan eller jobb etc. Och nu när jag flyttar så flyttar jag även ifrån mitt skyddsnät dvs ett tak över huvudet, någon som försörjer mig och möjligheten att krypa upp i mammas knä medan hon ser på sitt favorit program top gear eller någon mord-cis-aktig serie antigen amerikansk eller brittisk. Det gör mig livrädd och att jag bortser från allt fantastikt jag kanske kommer uppleva. Men igår kväll när jag låg och hade lite panik, lättade den ångesten och glädjen jag känt inför London kom tillbaka. Det gör inte så mycket hur det går för jag har fantastiska människor här hemma, eller oavsett stad, land, världsdel. 
 
Efter NY:
 
Skoltrött innan skolan börjat med andra ord, halvt avdankad.
 
 Nu:
 
Och efter dess visdoms ord så kommer en vacker bild som jag fann i min computaaah för att späda på ännu mer av min narcissism och vara en del av min generation-ego, även må hända min framtida CV bild, vem vet.
 
 
FRAMTILLS VI HÖRS IGEN, lova mig att....
 
 

Kommentarer

  • Anna säger:

    Åh Mari<33 Ta hand om London nu. Lev livet. Gör allt du vill göra och det du inte vill göra skiter du i. Vill hälsa på dig så fort allt blir till ordning! Tills dess ska jag shine bright like a vagina!! Och det hoppas jag också att du gör. Puss, vackraste fredsbarn

    2013-09-17 | 13:10:56

Kommentera inlägget här: